Den levande finngården Rikkenstorp utanför Grängesberg har anor från år 1607. Gården ligger jättefint i en lång sydsluttning ner mot en liten sjö. Joel återvände till gården 2009 och gav den 10 år att bli lönsam och det blev den.

Åkrarna består av små tegar och det är stenigt och magert. 70 % sandjord kräver konstant gödsling och bevattning. Satsar på grönsaker eftersom man kan odla mycket på liten yta och att det inte kräver så stora investeringar och maskiner. De odlar även foder till djuren. Nu finns får på gården, tidigare fanns även fjällkor och fler höns. Det är ingen som helst lönsamhet i köttproduktion, men de vill ha djur för att hålla landskapet öppet och för gödselns skull.

Kunde inte ha gårdsbutik för ingen åker förbi 😊 Bondens marknad fanns inte heller. Lösningen blev andelsjordbruk för att dela på risker, ansvar, arbete och skörd. De startade med 10 andelar med utdelning juni-sept, men nu har det vuxit till 35 andelar (32 familjer och 3 till förskolan i Ställdalen) med utdelning året runt. Först packade och distribuerade Joel färdiga kassar själv, men mer och mer ansvar fördelades ut och till slut bildades en ekonomisk förening. Nu består den ekonomiska föreningen av 100 medlemmar. En andel kostar i snitt 1060 kr/mån, men medlemmarna betalar solidariskt 530-1590 kr/mån. Det är skörd varje torsdag och föreningens medlemmar hjälps åt att distribuera med egna bilar. Förra torsdagen satte några medlemmar 10 000 sättlökar och fikade t ex. Andelsägarna är en ovärderlig hjälp vid arbetstoppar!

Odlar på 6 000 m2, varav 2000 m2 är gröngödsling. Den ekologiska grönsaksodlingen finansierar två 25% tjänster med lön på 30 000 kr/mån. Det odlas bland annat potatis, morötter i olika färger, palsternackor, många olika kålsorter; pak choi, kålrabbi, majrova, vitkål, flera sorters betor, tomater, chili, aubergine, mangold, lökar, persilja, rädisor, sallad, gurka. Sockerärtor har nog den mest arbetskrävande skörden.

I snickeriet sker all plantuppdragning i en 3 meter lång hylla med begagnade lysrör som avger värme.  På vintern är det löklager. När lökarna är slut höjs temperaturen och de sår selleri, purjolök m.m. Joel har gjort ett schema där det står vad som ska ske varje vecka. Om det blir förseningar som nu med kalla vårdagar så faller mycket av planeringen. Här inne tillverkar de också cider och maler mjöl. Odlad vall ger ca 5-6 000 kr/ton medan Dala lantvete som mals till mjöl ger en inkomst på ca 50 000 kr/ton.

Växthusen är enkla och billiga hemmabyggen med stålbågar, plastduk och sprinkler för bevattning. De flyttar hela växthuset istället för att ha växtföljd. Klarar sig från t ex kålflugor eftersom de kommer senare på säsongen.

Även bevattningen är enkel och sker via sprinklers från en borrad brunn till hushållet. Till ogräsbekämpning används t ex flamning med gasolbrännare som bränner bort ogräset precis innan morötterna eller betorna kommer upp. Joel brukar använda rödbetor som indikator i morotsraderna eftersom de kommer upp 2-3 dagar innan morötterna.

Maskiner som används är t ex en manuell såmaskin, en omvänd jordfräs (bilden) som kastar upp och myllar ner stenarna och gör en perfekt såbädd ovanpå på samma vända, hjulhackare m fl enkla redskap.

Rovdjursstängsel och betesdjur håller rådjuren borta. Här finns inga mördarsniglar tack vare den omgivande granskogen.

I ett Leader-projekt har de köpt in en kylcontainer. Kommunen som är andelsägare kom i en workshop fram till att den mat som produceras i kommunen skulle räcka i ynka tre dagar, till den 3:e januari! Undrar hur det ser ut i Mora?

Sågverk är det nyaste. Sebastian från Tyskland sköter huvudsakligen sågen som kan ta upp till 90 cm tjocka träd. Han kan mycket om hyggesfritt skogsbruk. Det är lönsamt för skogsägarna att sälja till Rikkenstorp som jobbar utan mellanhänder. De betalar mer än skogsbolagen och tar gärna emot mindre mängder. ”Vi betalar mer än Mellanskog och säljer billigare än Byggmax!” Sågspånet ger de till häst- och getgårdar i utbyte mot gödsel och getost. De har också en enkel hyvel och kantmaskin.

Pappa Nils berättade om historien kring gården. Det var svedje- eller skogsfinnar som fällde träden, tog timret, lät resten torka i ett år och sen brände från fyra håll så det small på mitten. Elden frigjorde kväve då granskogens sura jord blev basisk. Svedjerågen växte fruktansvärt mycket direkt efter det, men sedan fick de vänta 30-40 år innan samma effekt kunde nås igen. Ett frö gav en grön tuva till bete år 1 och år 2 kom det 30-40 strån med ax från varje frö. Bra bönder fick på den tiden ca 5 ggr utsädet så många trodde att svedjefinnarna hölls med trolldom.

Förutom svedjebruket jagade och fiskade de mycket. Det fanns också stora utmarker som betades och slogs med lie. Det finns många nedbrända stugor i bygden där endast skorstenen och jordkällaren återstår. Rökstugor var specifikt för finnarna.

Hindrik Andersson ägde gården från början tillsammans med sin blinda fru. Det kan inte ha varit lätt. 1938 såldes gården till ett skogsbolag som arrenderade ut den till en man som hade diabetes och inte orkade sköta gården utan el, vatten och telefon. Nils löpte den igenvuxna gården 1968, trots avrådan, och träffade sedan Helene som var rätt kvinna för gården.

 

Mamma Helene berättade om finnmarksmuséet som hon byggt upp. Det var fina historier om original i trakten, Dan Anderssons farmor – en riktigt stark och envis kvinna, tovade avbilder på smidesbeslag och vallristningar, en uppstoppad varg, medikamenter och mycket mera. Dessutom har hon byggt upp en gårdsbod med lammskinn till salu.

Vi fikade i samlingssalen, det gamla stallet, under överinseende av bland andra Elin Wägner och Karin Boye vars porträtt prydde väggarna. Helene hade bakat jättegott bröd på gårdens dala lantvete och mumsiga, ännu ugnsvarma kakor. Vilket toppenställe!